Jag ser hur varje liv tar slut....

Att känna sig maktlös, hjälplös. se på när en människa bara försvinner, tynar bort medans du bara står där och ser på. Hur mycket kärlek och hur mycket styrka du än har så kommer det aldrig räcka för att rädda liv. När sjukdomen tar överhand har inte ens den bästa läkaren i världen någon makt. Jag önskar att jag kunde rädda liv, skona människor från sjukdommar, svält och våld. Men hur jag än gör och hur mycket jag än vill kommer jag aldrig någonsin nå det målet.
*
Just ikväll saknar jag min Farmor och hade önskat att jag fanns där för dig när du blev sjukare och sjukare. Samtidigt som jag vet att du inget hellre än ville att jag skulle följa min dröm och leva lycklig. Men jag är evigt tacksam för att jag fick en fin sista stund med dig. Att jag fick klippa dig innan du två dagar senare gick bort. Du kommer alltid leva med mig och jag beundrar dig för den du var. Den som alltid sa vad du tyckte, stog för den du var, hade alltid ett leende på läpparna, humorn till hands. Jag vet att du var nöjd med ditt liv, kände att du hade levt färdigt. Men ändå kan jag inte sluta hoppas och tänka att du fortfarande finns här bland oss. Funnits här och sagt att allt ordnar sig! Men trots allt detta så vet jag att du finns här för mig och det är för dig jag lever, så att du kan känna att du lever vidare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0