Livet likt en bok
En människa kan förändra en annans liv till det bättre eller sämre. Jag har människor i min omgivning som hjälpt mig, tagit fram mina starka sidor, gjort mig till den bättre. Livet är inte som en öppen bok som du kan läsa inantill. Det blir vad du själv gör det till. Dina beslut kommer att prägla hurvida resterande kapitel kommer att se ut. Du bygger hela tiden på boken och det är du själv som är författaren till ditt eget liv. Att ha livet i sina händer kan kännas skrämmande. Du tvingas ta beslut du hellre hade låtit någon annan göra åt dig, både tuffa och lätta. Men allt vi är med om, allt vi gör ,lär vi oss någonting utav. Folk brukar säga att det som inte dödar en stärker en. Till viss del är det sant. Men saker som sårar en, att få sitt hjärta krossat av vänner som sviker, pojkvänner som gör slut, personer i sin omgivning dör. Allt det där är sår som läker med tiden men som hela tiden kommer att finnas där som ett ärr i själen.
*
Jag funderar och funderar hurvida jag vill att mitt liv ska se ut istället för att känna efter vad jag vill här och nu. Vad vill jag göra? Vad känner jag för? Jag sätter alldeles för stor vikt på hur jag vill att mitt liv ser ut om 10 år. Vad spelar det för roll nu? Jag kommer förr eller senare att ändra mig och det jag tycker är viktigt just nu, kommer jag säkerligen inte tycka är viktigt om 10 år. Varför inte leva i nuet och låta framtiden utvisa sig själv? Det enda du kan påverka är hur du själv mår och hur personerna i din omgivning mår. Behandla alltid alla personer med respekt och behandla dem som du själv vill bli behandlad. Värna om dina vänner. Er relation är som en växt, slutar du att vattna den och ge den näring vissnar den, likt en relation som sakta men säkert rinner ut i sanden. Så ge dina vänner näring och vatten.
Over and out!
Ännu en ny vecka, med nya möjligheter!
Det är återigen en ny vecka med nya möjligheter, nya möjligheter att leva livet precis som du vill. Igår var det måndag men inte en måndag lik alla andra. Jag var ledig och kunde sova ut för första gången på riktigt länge. Första natten jag sov hela natten och vaknade helt utvilad. Det är en känsla som är svår att beskriva, när man vaknar upp och känner att sömnen verkligen gjort susen. Det blev en lugn och skön morgon. Jag och Johanna var lediga tillsammans vilket inte brukar inträffa oss. Så vi åt frukost tillsammans, pratade skrattade och hade det riktigt trevligt. Sen blev vi sittandes vid var sin dator, letandes efter nya tatueringar och annat kul.
*
Vid ett var det dags att gå upp mot tipi för att hälsa på Malin och äta lite personallunch. Det var korvstronganoff , riktigt gott. Jag trodde aldrig att jag skulle börja tycka om korv. Nog för att jag aldrig skulle sätta upp korv på min matsedel om jag fick välja men det är inte så hemskt som jag tyckt innan. Man lär sig med åren helt enkelt och som pappa alltid brukar säga det finns inget äckligt bara mindre gott och jag håller med dig om det. Det är få saker som man verkligen inte kan äta. När Malin äntligen slutat jobbet bestämde vi oss för att gå och träna. Det är verkligen på tiden att ta upp träningen igen, komma igång, känna sig mer hälsosam och avslappnad. På något sätt får träningen mig att känna mig säkrare och lugnare i mig själv men framförallt starkare. Man märker hur fort man tappar. Från att ha tränat 4 gånger i veckan till att inte träna alls, plus att man lever ett helt annat liv här uppe än hemma har inte riktigt gjort rättvisa mot min kropp. Köttbullen börjar mer eller mindre komma fram.
*
Kvällen spenderades givetvis på Tipi på den så kallade måndagsklubben. Måndagar är Stötens största festardag det är då man kör all in. Det är få måndagar man bangar. det är alltid lika kul. Mycket personal ute, trevlig stämning, trubadurer, goda drinkar och framförallt trevligt sällskap. Igår var det riktigt kul. det blev en kort kväll för Malin eftersom hon inte mådde så bra. Men det blev desto längre kväll/ natt för mig och Johanna. Många shottar och drinkar och framförallt många skrattanfall. Kände mig som en gammal tant igår då 92:or började rå flörta på en och trodde att man var mins 25 år. 25 det tar jag som en förolämpning, det är gammalt. Om de hade gissat på 22 hade det varit mer okej men 25 det är många år kvar dit. De har fortfarande mycket kvar att lära, ålder är inget man frågar en tjej om! =P
*
Som ni förstår har dagen varit lugn idag. Har inte gjort allt för mycket. Lagat lite mat, tvättat,städat. Men det är skönt att ha sådana dagar också. Jag börjar känna mig mer och mer rastlös. Det är inte långt kvar nu, 8 veckor och 1 dag. Jag har varit här mer än halva tiden och kommit förbi den tråkigaste och mörkaste perioden. Men ändå börjar jag mer och mer känna att jag vill få ett slut på det här. Det börjar bli vardag, jag kan det här livet nu. Jag vill hem, få sova i min egna säng, äta riktig mat, kunna få vara för mig själv om jag så känner för det. Men framförallt träffa vänner och familj igen. Jag vet att jag kommer sakna det här sjukt mycket. Det är verkligen inte det att jag har tråkigt här uppe eller att jag ångrar att jag åkte upp, tvärtom. Jag ångrar inte det för en sekund. Detta är bland det bästa jag gjort. Jag är trots allt inte så gammal så jag har inte hunnit med så mycket än, men detta var en bra start på livet efter studenten. Något som jag kommer kunna ta med mig hela livet. Jag ser detta som första steget ut i vuxenlivet.
Nu ska jag fortsätta att ta det lugnt, dricka lite te och kolla på true blood. Har inte tagit mig igenom första säsongen än. Har inte haft tid och ro till det. Men snart så! och jag förstår er alla som fastnat i serien, den är bra.
Over and out!
Livet är för kort för att slösas bort!
Ännu en fredagskväll men inte en fredagskväll som alla andra. Ikväll är det inte klackarna i taket som gäller, ikväll blir det en stillsam kväll med One tree hill och ben and jerrys! Med Malin. En riktig myskväll med andra ord. Det är sportlov här uppe, trodde det skulle vara fullt ös medvetslös eller som jag brukar säga full fart medvetslös. Barnfamiljerna och danskarna har inte hittat utanför sitt trygga hem in till vår mysiga lilla bistro, till vårt kärleksfulla lilla jobb. De gömmer sig mer eller mindre för oss. Men man ska inte säga för mycket för snart smäller det. Frukost är verkligen inte min grej. Att börja 06.00 på morgonen med steka bacon, göra äggröra, koka ägg får en lite lätt illamående. Att vara morgonpigg hjälper inte när man inte kan sova. Antingen för att man har sömnbrist eller för att lift och pist har fest för fullt på undervåning så hela huset skakar av deras bas. Respekt är inget ord de vet innerbörden av, men vi ska nog komma på något annat att hämnas med. När de minst anar det.
*
Det hjälper inte heller att det är allt för många sena nätter och långa dagar. Man hinner inte ta igen sömnen. Men man lever bara en gång så varför inte leva fullt ut. Här uppe börjar par efter par bildas och jag får nästintill varje natt sova ensam i vårt rum. Jag klagar inte, det är bland det skönaste av allt eftersom man dagarna i ända går på varandra. Man är inte ensam en sekund, så kvällarna får jag tid för mig själv, vilket man ibland kan känna att man behöver. Samla sina tankar, få ordning på allt.
*
Fortfarande har jag inte bestämt mig för hur sommaren ska bli. Det är svårt, känns som det är ett stort beslut, Även om det bara är en bagatell sak. Huvudsaken är att man har kul, trivs och njuter av livet. Livet är för kort för att slösas bort!
Over and out!
When I were young
Att vara människa är i alla lägen inte det enklaste. Att leva livet fullt ut är heller inget enkelt. Det är så mycket som spelar in, inställning till livet, hur man hanterar konflikter, hur man bemöter och beteér sig mot andra människor..... Jag har insett att ju mer man flyr och ju mer man skjuter upp sina problem till morgondagen ju större och mer komplicerade blir dem. Jag har aldrig varit en mästare på att lösa mina egna problem snarare bättre på att lösa andras.
*
Det finns problem som du inte kan lösa, hur du än gör. Problem som krig i världen, svält, ondska...... Listan kan bli oändlig. Men sen finns det pröbläm saker du själv kan göra någonting åt. Saker du kan hitta en lösning på. Synsättet på livet, inställningen till saker och ting, hur du själv mår och hur du själv ser på dig själv. I grund och botten så ligger alla probäm i dig själv, hur du mår, hur du själv hanterar det, hur du själv väljer att se på saken. Vissa probläm är inte värda att lösas. Du kan aldrig ändra på hur en annan männsika beter sig, du kan bara ge den en spark i rätt rikting men sen är det upp til den att själv välja om den vill gå den vägen eller trampa i samma fotspår.
*
Förra torsdagen satte jag mig på bussen hem igen. Jag frågade mig själv vilket är egentligen mitt hem? Det kändes vemodigt att åka ifrån allt uppe i Stöten samtidigt som det kändes skönt att äntligen få komma hem till Uricehamn igen. Just nu för tillfället är detta mitt hem, uppe i Stöten. Det är här jag lever och är just för tillfället. Men hem,hem kommer alltid vara hemma hos mamma och pappa. Det är där jag är uppvuxen, det är det jag blev den jag är idag, det är där jag har min trygghet och min familj. Men resan till den jag är just nu har varit lång, det är många saker som har spelat in. Jag är snart 20 år och det känns ända som jag har hunnit med väldigt mycket och att jag har testat på en hel del. Jag har lärt känna mig själv mycket mer, jag har blivit starkare i mig själv insett vad som är värt att kämpa för och vad som inte är värt det.
*
Jag blev rädd när jag kom hem, för allt var sig likt. Ingenting hade hänt. Människor var sig lika. Men ändå såg jag allt på ett annat sätt. Jag insåg att det är inte så jag vill leva. Ett instängt liv där ingenting händer. i och för sig blir det vad man gör det till. Men ulricehamnare över lag kommer aldrig att ändra på sig. Jag har aldrig sett det på det sättet som jag gjorde när jag kom hem. Men de är rädda för förändring, är instängda, ytliga och lever samma liv varje dag. Jag vill inte fastna där. Där livet ser ut som så, man jobbar, tränar och på helgerna går man ut på ströget, träffar samma människor, gör samma saker. Vaknar upp på söndagen bakis, kollar på film och så är det måndag igen och dags för jobb. Ändå var det kul att komma hem igen och träffa alla, särskilt mina vänner. Ni kommer alltid att vara mina vänner vart jag en är här i världen. Ni finns där för mig och jag finns där för er. Men jag önskar att ni också ser er om och lever livet fullt ut, för de tär verkligen värt det. Det är klart jag saknar alla bra stunder vi haft hemma särskilt förra sommaren hemma. Den var den bästa sommaren i mitt liv och jag hoppas på en ännu bättre sommar i år, men vi får se vad som händer allt kan hända.
*
BTW min mobil har blivit stulen och jag önskar att alla ni som inte skickat era mobilnumemr till mig får gärna göra det så att min mobil kan känna sig hel igen. Ni når mig på samma gamla hederliga nummer, samma nummer som alltid. Nu är det dags för att gå upp och träna sen bubbla, bubbel pool och bara mysa. Vädret är inte allt för bra att vara ute i backarna idag. Det snöar och är mulet plus att det är fullt av galna danskar i backen. Och dem och mig i kombination kan sluta i katastrof, där jag bara har ett ben kvar eller något i den stilen. Take care. I Miss you all!
Over and out!
