elinds

*

Det finns problem som du inte kan lösa, hur du än gör. Problem som krig i världen, svält, ondska...... Listan kan bli oändlig. Men sen finns det pröbläm saker du själv kan göra någonting åt. Saker du kan hitta en lösning på. Synsättet på livet, inställningen till saker och ting, hur du själv mår och hur du själv ser på dig själv. I grund och botten så ligger alla probäm i dig själv, hur du mår, hur du själv hanterar det, hur du själv väljer att se på saken. Vissa probläm är inte värda att lösas. Du kan aldrig ändra på hur en annan männsika beter sig, du kan bara ge den en spark i rätt rikting men sen är det upp til den att själv välja om den vill gå den vägen eller trampa i samma fotspår.

*

Förra torsdagen satte jag mig på bussen hem igen. Jag frågade mig själv vilket är egentligen mitt hem? Det kändes vemodigt att åka ifrån allt uppe i Stöten samtidigt som det kändes skönt att äntligen få komma hem till Uricehamn igen. Just nu för tillfället är detta mitt hem, uppe i Stöten. Det är här jag lever och är just för tillfället. Men hem,hem kommer alltid vara hemma hos mamma och pappa. Det är där jag är uppvuxen, det är det jag blev den jag är idag, det är där jag har min trygghet och min familj. Men resan till den jag är just nu har varit lång, det är många saker som har spelat in. Jag är snart 20 år och det känns ända som jag har hunnit med väldigt mycket och att jag har testat på en hel del. Jag har lärt känna mig själv mycket mer, jag har blivit starkare i mig själv insett vad som är värt att kämpa för och vad som inte är värt det.

*

Jag blev rädd när jag kom hem, för allt var sig likt. Ingenting hade hänt. Människor var sig lika. Men ändå såg jag allt på ett annat sätt. Jag insåg att det är inte så jag vill leva. Ett instängt liv där ingenting händer. i och för sig blir det vad man gör det till. Men ulricehamnare över lag kommer aldrig att ändra på sig. Jag har aldrig sett det på det sättet som jag gjorde när jag kom hem. Men de är rädda för förändring, är instängda, ytliga och lever samma liv varje dag. Jag vill inte fastna där. Där livet ser ut som så, man jobbar, tränar och på helgerna går man ut på ströget, träffar samma människor, gör samma saker. Vaknar upp på söndagen bakis, kollar på film och så är det måndag igen och dags för jobb. Ändå var det kul att komma hem igen och träffa alla, särskilt mina vänner. Ni kommer alltid att vara mina vänner vart jag en är här i världen. Ni finns där för mig och jag finns där för er. Men jag önskar att ni också ser er om och lever livet fullt ut, för de tär verkligen värt det. Det är klart jag saknar alla bra stunder vi haft hemma särskilt förra sommaren hemma. Den var den bästa sommaren i mitt liv och jag hoppas på en ännu bättre sommar i år, men vi får se vad som händer allt kan hända.

*

BTW min mobil har blivit stulen och jag önskar att alla ni som inte skickat era mobilnumemr till mig får gärna göra det så att min mobil kan känna sig hel igen. Ni når mig på samma gamla hederliga nummer, samma nummer som alltid. Nu är det dags för att gå upp och träna sen bubbla, bubbel pool och bara mysa. Vädret är inte allt för bra att vara ute i backarna idag. Det snöar och är mulet plus att det är fullt av galna danskar i backen. Och dem och mig i kombination kan sluta i katastrof, där jag bara har ett ben kvar eller något i den stilen. Take care. I Miss you all!

Over and out!