Panik!

Panik!
Det brukar hjälpa att blogga men just nu vet jag inte vad jag ska skriva. Ibland måste man dra en gräns någonstans, man kan inte bli för personlig och blotta sig själv och sina vänner totalt. Det är dock ett val man själv måste göra och det är bara du som vet vart din gräns går. Jag har valt att inte blotta mig och mina vänner för mycket, med risk för att någon kan bli sårad. Men vissa gånger är det svårt att inte skriva för personligt, för oftast när jag skriver är det för att jag vill skriva av mig. Oftas är det när jag är arg, glad, ledsen, besviken m,m.
*
Denna gången handlar det om att jag inte riktigt säkert vet hur jag ska tackla mejlet jag fick ifrån Stöten idag. Datumet för inflyttningen är ändrad till den 29:de, nästan en vecka tidigare än vad jag hade beräknat. Det är inte det att jag inte vill åka, ser verkligen fram emot detta. Men kom lite som en chock. Det som känns jobbigast just nu är att ta avsked från, vänner och familj. De är min vardag, de jag alltid kan vända mig till om något är jobbigt. Finns alltid någon att åka till, träffa över en fika och prata ut. Jag kommer sakna det. Jag vet att mina vänner alltid kommer finnas där för mig även när jag kommer hem, likså min familj. de är glada för min skull. Men det är en person som jag är rädd ska försvinna ur mitt liv under tiden jag är borta. Det är nog det osm känns jobbigast nu att jag inte får tillräckligt med tid att få ording på saker och ting och få reda på hur allt egentligen ligger till.
*
Men samtidigt är det här något som jag anser är nyttigt för mig, jag kommer utvecklas till en starkare person och jag tror på ödet allt som händer har en mening. Är det meningen att personen ifråga som jag är rädd att förlora försvinner ur mitt liv när jag är borta så är det meningen, då är det bara för mig att gå vidare. Men det kommer göra fruktansvärt ont. Relationer till människor är inte alltid det enklaste, det är lite det som är charmen också. Hade allt gått som en dans på rosor hade det inte varit lika spännande och intressant. Men ibland önskar jag att allt hade varit lite enklare. Att det var enklare att förstå sig på vissa människor och lära känna dem. Jag ska egentligen inte säga någonting för jag är fruktansvärt svår att lära känna ordentligt. Är väldigt mån om vilka människor jag släpper inpå livet. Första intrycket av mig är nästan alltid att jag inte säger så mycket sitter oftast bara och kollar in läget. Detta gör jag för att känna in hur personen i fråga är. De personer jag inte känner att jag har någon personkemi eller inte ligger i närheten av mina värderingar här i livet struntar jag i och lägger inte ner tid på. Men de personer jag känner att de är någon som skulle kunna bli en riktigt bra vän eller bara är trevliga, dem låter jag sakta men säkert lära känna mig.
*
Oftast är det inte meningen att vara svår, man gör det omedvetet. det är nog lite som en skyddsmur för att skydda sig mot människor som bara vill göra intrång inpå ens liv, de människor som tar mer energi än vad de ger. Det är viktigt att man är mån om de riktigt bra vänner man har, för riktigt bra vänner växer inte på träd och värnar man inte om relationen så tynar den sakta men säkert bort.
*
Jag ska försöka somna utan att tankarna tar kol på mig. Det kommer inte vara lätt men det går nog tillslut. Så får jag ta tag i allt i morgon istället. För nu är klockan för mycket för att göra något åt saken. Godnatt sov så gott!
Over and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0