Blödig!
Nu känns det som man börjar få ordning på det mesta. Det är fullståndigt kaos här hemma. Mat överallt, pappa har bland annat ängnat hela efetrmiddagen åt att marinera kött och steka sted så nu finns det kött i alla möjliga sorter. Jag själv har bakat hela dagen och nu i slutet av dagen samlades hela familjen och satte upp ett partytält där ute. Eftersom vädret inte verkar vara på vår sida så får man vara på den säkra sidan, men blev riktigt snyggt är stolt över min insats!
Herregud snart är det slutet på 12 år i skolan. Börjar precis som Marty bli väldigt blödig. det där med att ta farväl är jag inte så mycket för, tycker det är alldeles för jobbigt. Men detta behöver inte vara slutet, detta kan vara början till något nytt. Vi är trots allt bara 19 år och har hela livet på oss att försöka hålla kontakten så helt omöjligt är det inte. Visst säger man alltid att man ska försöka hålla kontakten, men hur många från mellanstadiet och högstadiet har man egentligen kontakten med nu? Det är inte många för min del i alla fall och jag tror att alla känner så. Man säger som alltid när man träffas " Gud var länge sen vi sågs, vi måste försöka träffas snart!" Men orden rinner ut i sanden och blir sällan till handling. Men jag tror att de man vill hålla kontakten med och de människor som man fastnat för kommer man att hålla kontakten med! Sen kommer vi andra att träffas på klassträffarna om ungefär 10 år och då har det hänt en hel del vill jag lova. Men det ser jag fram emot! Tills dess så kommer vi att binda nya relationer och vissa relationer bleknar bort. Men som sagt de som betyder något får man försöka hålla kvar i. Men det krävs två människors vilja för att hålla en relation vid liv! Man kan ömöjligt kämpa på egen hand! så tänk på det. det är inte bara den andras fel att ni inte hörs av något, fråga dig själv är du mycket bättre själv?
Later!
Herregud snart är det slutet på 12 år i skolan. Börjar precis som Marty bli väldigt blödig. det där med att ta farväl är jag inte så mycket för, tycker det är alldeles för jobbigt. Men detta behöver inte vara slutet, detta kan vara början till något nytt. Vi är trots allt bara 19 år och har hela livet på oss att försöka hålla kontakten så helt omöjligt är det inte. Visst säger man alltid att man ska försöka hålla kontakten, men hur många från mellanstadiet och högstadiet har man egentligen kontakten med nu? Det är inte många för min del i alla fall och jag tror att alla känner så. Man säger som alltid när man träffas " Gud var länge sen vi sågs, vi måste försöka träffas snart!" Men orden rinner ut i sanden och blir sällan till handling. Men jag tror att de man vill hålla kontakten med och de människor som man fastnat för kommer man att hålla kontakten med! Sen kommer vi andra att träffas på klassträffarna om ungefär 10 år och då har det hänt en hel del vill jag lova. Men det ser jag fram emot! Tills dess så kommer vi att binda nya relationer och vissa relationer bleknar bort. Men som sagt de som betyder något får man försöka hålla kvar i. Men det krävs två människors vilja för att hålla en relation vid liv! Man kan ömöjligt kämpa på egen hand! så tänk på det. det är inte bara den andras fel att ni inte hörs av något, fråga dig själv är du mycket bättre själv?
Later!
Kommentarer
Trackback
